Vi lever pa ett litet klot
i vintergatans utkant
och beter oss som om universum
snurrade kring oss
annu drojer vidskepelsen kvar fran den tid
da vi trodde att jorden
var varldsalltets centrum
nar manniskan tror
att hon ar skapelsens krona
och kan morda och harja som hon vill
nar hon tror att hon utan ansvar
kan plaga andra
manniskor och djur
och forgifta var yttre och inre natur
nar manniskan tror
att den starke har ratt
och att allt ska vinnas med overmakt
da ska forr eller senare livet svara
med sin fulla kraft
livet ska lara oss
hur livet ska levas
och diktatorerna ska stallas infor ratta
alla hungriga ska antligen bli matta
de fortryckta
har livets egen vind i ryggen
ingen kan i langden kryssa mot den
lika lite som myggen kan flyga mot stormen
lika lite kan vi flyga mot livet