Nasheim - Allt Svartnar текст песни

I en becksvart hostnatt, till synes andlos
Omgiven av lika granslos skog
For alltid besatt av hat morkt som natten
For alltid sokandes vila

Att korsa gransen till evigheten
Att finna evig frid
Ensamhet lindrar men bot finns ej
Bara den sista vilan helar

En vandring mot skogens djup
Sorgkladda sjalens lindring
Ledd av angestens morka sken
In i ensamhet for alltid

Sokandet andas en manlos hostnatt
Redan var det morkt som min sjal
Trodde ej morkare fanns
Men nu kryper svartan inpa

Bleka lappar ler en sista gang
Kalla fingrar greppar bladet
Himlen spyr tarar och vindarna skriker
Blod varmer frusen mark

Endast tomhet fyller mitt inre
I ord likval som mening
Antligen andas plagan kallad liv
Antligen tar det slut

Kvar finns ej hat, ilska eller hamndbegar
Existerar gor endast ingenting
Livet rinner sakta ur venerna
Tomheten ar oandlig

Evig dromlos somn kallar
Smartfri vila som aldrig tar slut
Aldrig mer forpestas mitt inre
Allt svartnar