Det ?r vackrast n?r det skymmer.
All den k?rlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
?ver jorden,
?ver markens hus.
Allt ?r ?mhet, allt ?r smekt av h?nder.
Herren sj?lv utpl?nar fj?rran str?nder.
Allt ?rn?ra, allt ?rl?ngt ifr?n.
Allt ?r givet
m?nniskan som l?n
Allt ?r mitt, och allt skall tagas fr?n mig,
inom kort skall allting tagas fr?n mig.
Tr?den, molnen, marken d?r jag g?r.
Jag skall vandra –
ensam utan sp?r.
(P?r Lagerkvist)