Utan sömn i evig tid, under iskall vintermåne
Utan värme i denna kropp jag bär
Mitt väsen vittrar sönder
I jakt på levande kött
Jag förnimmer en bättre tid
Som fanns före alltig dött
En tid då skogen vacker var
Natur och man i harmoni
Men vi äro evigt dömda till
Existens, från lycka och syfte fri
Evigt levande, evigt död
Без сна в вечном времени, под ледяной зимней луне,
Без тепла в этом теле, которое я ношу.
Мое существо разрушается
В поисках живой плоти.
Я чувствую лучшие времена,
Прежде чем все умерло.
Время, когда лес был красочным,
Природа и человек в гармонии.
Но мы навечно осуждены на
Существование, свободное от счастья и цели.
Вечно живые, вечно мертвые.
1 | I Denna Skog |
2 | En Sista Vandring |
3 | Fader Frost |
4 | Ve er |
5 | Dråpsnatt |
6 | Ett Sista Andetag |
7 | Mannen i min Spegel |
8 | Tonerna de klinga |
9 | En besvuren plats |
10 | Orostider |