I nattens nordanvind
Ett stal ett skri, ett tockens lugn
Sprider sig fjarran kring.
Aaah aaah aaah
Mossa tung och rod,
En spegelbild i dolkens egg
Djupt i livets svalnande glod.
Aaah aaah aaah
Skridande i morkret fram,
Vedergallning med dystra fjat.
Hamndens drottning i jungfruhamn
Av oforratt hon ej forlat.
Hostens lov likt hennes tarar
Faller mjukt i skogens stillhet.
Manen ar det enda vittnet
Till svarta ankans varv.
Brollopsklanning nu trasor gra
Av tidens tand till en sjalvs fordarv.
Hjartats baneman ar offret
For svarta ankans varv.
Genom strilande regn
Foljet vandrar lagmalt fram
Mot sorgens dignande hagn.
Aaah aaah aaah
Mot en kall svart jord
Sanks sa kistan vordsamt ned
Under psalmens sista ord.
Aaah aaah aaaah
Minnena tynar ej, likt ett arr de besta.
Att lindra svarmod kan jag ej mig forma.
Himmelen trostar ej denna modstulna sjal.
Min djupa vanda nar mitt egna farval.
Morkrets demoners gackande kall,
En bris av lattnad pa nattens rand.
Driven mot branten och plagornas all
Med kalla stalet uti min hand.