Johan Östberg - Trubaduren текст песни

Nananannanana........

Vi satt ett gang pa en strand, nagra mil utanfor tylosand.
Kakade korv och chips, rokte for mycket och sankte en 7-8 pripps.
Jag hade fatt span pa en dam som kan fa en och bli monogam
och lite vilt gatt fram och borja att kora mitt stora forforarprogram.
Da hordes ett Cat Stevens darr till tonerna fran en gitarr.

Da kom han grabben med G, ja en riktig gitarrknappare
en rablond nordisk prins, tva dagar skaggstubb, T-shirt och avklippta Jeans.
Slog sig ner vid var plats, presenterade sig sasom Mats.
Sa slog han an en ton och borja att sjunga mitt i var konversation.
Den tjej jag skulle ha i sang foll genast in i hans refrang.

For har en speleman en enda gang borjat sjunga pa en gammal
sang sa ska alla runtomkring va med och skrala.

Har han blott en enda gang gett skri lar han sjunga varje melodi
ifran "Dover och Calais" till lilla loppan.

Nananananananananaa...........

Hur sager man till en san tjej, du att sjunga ar inte min grej
men jag ar ett jakla kap for jag har last matte och laran om statsvetenskap.
Men nar man far slass mot en skur utav toner fran en trubadur,
da skulle han veta den man, han som skrev sangen "House of the rising sun"
Sen borjar Mats helt sonika att blasa pa harmonika.

For har en speleman en enda gang borjat sjunga pa en gammal
sang ar det ogorligt, ja logn att forsoka stopp'an
Har han blott en enda gang gett skri lar han sjunga varje melodi
tills nan vanlig sjal slar halsen av hans luta.

Nannanannanananaaa.......