Jag minns stjärnorna lyste
Blommor doftade härligt
Och grinden öppnades sakta
Och fram gledo steg över gången
Hon nalkades som en drottning
Och hon sjönk i mina armar
O ljuva tider, älskogsvarma stunder
Då jag berusad
Drog slöjan bort från paradisets under!
Farväl ni kära drömmar, alltför korta
Min tid är ute
Mitt hopp att leva borta
Mitt liv tillspillogivet
Dock har som nu jag aldrig älskat livet!
O giv mig livet!
Я помню, как сияли звезды,
И цветы благоухали здесь чудесно.
Ворота медленно открылись,
И она вышла вперед по аллее.
Она приближалась, словно королева,
И опустилась в мои объятия.
О, сладкие времена, любовные мгновения,
Когда я, опьяненный,
Снял вуаль с таинства рая!
Прощайте, дорогие мечты, слишком короткие,
Мое время вышло.
Моя надежда на жизнь вдали,
Моя жизнь была отдана даром,
Но никогда прежде я не любил жизнь так, как сейчас!
О, дай мне жизни!
| 1 | Vier Lieder, Op. 27, No. 2: Cäcilie |
| 2 | Ack Värmeland, Du Sköna |
| 3 | Turandot: Nessun dorma! |
| 4 | Die schöne Müllerin, D. 795, No. 17: Die böse Farbe |
| 5 | O Helga Natt |
| 6 | Morgen |
| 7 | Tonerna |