du var den enda som verkligen sag mig
bland alla andra nollor och dumhuven i forsamlingen
du vet, jag faller inte latt men faller hart emellanat
for somligt och enstaka foreteelser, manniskor
jag ville kanna sadar som andra kanner
jag ville bli alskad sadar som andra blir alskade
sent en natt nar jag smog pa dig oppna sig marken under mig
jord blev till eld, kropp fangelse, ingen vag ut ur mitt helvete
tid och omgivning vande sig mot mig, vagar jag gatt blev fotbojor
trodde jag antligen narmat mig natt nar allt i sjalva verket var langre ifran
jag ville kanna sadar som andra kanner
jag ville bli alskad sadar som andra blir alskade