Nordman - Främlingen текст песни

Och det kom en man till byn
just den dagen vintern slog till
Nar den forsta snon fargat himlen gra och man undrade vem det var

Det fanns styrka i hans blick
av den sort dom inte forstod
Den fanns natt som skramde, och natt som bad
det var bara faran dom sag

Pa en plats dar allt star still
dar ar radsla storre an mod
Dar blir otryggheten en egen varld
dar en framling inte far plats

Och i yrsnon stod han tyst
nar han sag hur det skulle bli
For ur radsla vaxer fientlighet
och den vaktar pa sitt revir

Och det morknade igen
och han kande att det var kallt
Blir man fodd till framling, vad hander sen
och han kande att han forstod


Men i yrsnon stod han kvar
nar hans fotspar suddades ut
Det fanns inget att ga tillbaka till
fran den dagen vintern slog till

Allt han horde var sin egen rost
och den sa att han skulle ga
Dit han kommit var det vinter jamt
men han maste leva anda

pa en till ingenstans
sag han livet fara forbi
Han sag dod och karlek och allt han dromt
men han kande att han var fri

Han var fri for han var dar
nar han ville kunde han ga
Men han maste leva sitt eget liv
kanske var han hemma anda

Och i yrsnon stod han kvar
nar hans fotspar suddades ut
Det fanns inget att ga tillbaka till
fran den dagen vintern slog till"