Nordman - Frдmlingen текст песни

Och det kom en man till byn
Just den dagen vintern slog till
Nдr den fцrsta snцn fдrgat himlen grе och man undrade vem det var

Det fanns styrka I hans blick
Av den sort dom inte fцrstod
Den fanns nеtt som skrдmde, och nеtt som bad
Det var bara faran dom sеg

Pе en plats dдr allt stеr still
Dдr дr rдdsla stцrre дn mod
Dдr blir otryggheten en egen vдrld
Dдr en frдmling inte fеr plats

Och I yrsnцn stod han tyst
Nдr han sеg hur det skulle bli
Fцr ur rдdsla vдxer fientlighet
Och den vaktar pе sitt revir

Och det mцrknade igen
Och han kдnde att det var kallt
Blir man fцdd till frдmling, vad hдnder sen
Och han kдnde att han fцrstod

Men I yrsnцn stod han kvar
Nдr hans fotspеr suddades ut
Det fanns inget att gе tillbaka till
Frеn den dagen vintern slog till

Allt han hцrde var sin egen rцst
Och den sa att han skulle gе
Dit han kommit var det vinter jдmt
Men han mеste leva дndе

Pе en till ingenstans
Sеg han livet fara fцrbi
Han sеg dцd och kдrlek och allt han drцmt
Men han kдnde att han var fri

Han var fri fцr han var dдr
Nдr han ville kunde han gе
Men han mеste leva sitt eget liv
Kanske var han hemma дndе

Och I yrsnцn stod han kvar
Nдr hans fotspеr suddades ut
Det fanns inget att gе tillbaka till
Frеn den dagen vintern slog till"