Ola Magnell - Narcissernas Tid текст песни

Stigande sol, doftande mynta
Kvillrande vatten i kluckande frid
Tisslande tran, dem kan jag inte
Trottna pa ens i min trottaste tid

Sagor av sand, ord utan allvar
Skrattar sin kos innan kylan tar vid
I Storebrors band, i brannvinets land
I sorlet av sanger som tystats i strid
Med hjartan av plast i narcissernas tid

Tranor som lyft, bon som star tomma
Ekar som drommer om ekoxens tid
Grenar som knackts och fortfar att blomma
I tystnadens skog som det bullrar bredvid

Fly mej en sang dar hjartan kan landa
I upprorda vatten och splittrande speed
Med motorn igang blir landningen lang
Molnet som rodnar i aftonens frid
Blir knappt en kuliss i narcissernas tid

En gang brots en tystnad, en gang revs en vall
Mot anglarnas moten vid utmarkens tall
En gang sveks ett lofte, men klagande tal
Ger ekande hanskratt i speglarnas sal

Fallande sol, rodnande tallstig
Vattarnas mummel pa skymningens lid
Lysmaskens fyr, den kan jag aldrig
Bortse ifran i en morknande frid

Natten ar bla och marelden skimrar
Vid malortens o innan kylan tar vid
Och nu blir till da pa klockors niva
Tid blir till rum i en eka pa glid
Fredlost antik i narcissernas tid