Allt star kvar pa samma plats som nar jag gick
man blir morkradd nar man vander tillbaks sin blick
och lika blygsam som varen oppnar jag mina armar
det kanns bra men det tar tid att ta in
Man ar missanpassad latt justerad
och lite manisk pa natt satt
det ar inte latt att hitta ratt
i forsta taget lat det ta tid
hela livet flimrar i perferin
varje gang man blickar bakat blir det Panodil
och nar sondagen kommer
sa vander allt tillbaks igen
Fast i samma gamla monster som forut
allt kanns hopplost nar man vet hur dom ser ut
himlar med ogonen och ignorerar allt varje tanke
i kampen om att ta greppet om sitt liv
Allt kanns markligt nastan idiotiskt
och lite maniskt pa natt satt
det ar inte latt att hitta ratt
i forsta taget lat det ta tid
hela livet flimrar...
laser igenom gamla brev och lindrar tristessen
har star tiden lika stilla som igar
om anda lyckas hitta ut
Hela livet flimrar...
livet har sin gilla gang
liksom inget att ta tag i inget att snacka om
men nar sondan kommer
da andas man dunkel igen
Thanks to UrbanLonn