Promoe - Mammas Gata текст песни

Jag gick i ett kvarter idag, som en gang var min egna varld, ja.
Allting var ju enklare da, men ingenting kan bli vad det var, nej.

Man ser tiden ar forbi, snart ar det for sent, livet det gar fort och det ar svart att hinna med.
Men vi kanske kommer se, en ljuv dag i Lund, kanske olen kommer ta oss pa det djupa en stund.
Kanske fortfarande, kommer forsvinna i din blick, dromma om den framtid som vi aldrig fick.
Och vi kanske skriker, bakom musiken, och trots alla strapatserna i livet kommer fram till att vi trivs men.
Hur poletten foll, om vi kanske lamnas barhant parallelt genom snon.
Som anda blaser bort efter ett halvt andetag, och du sager att det var uppenbart att det aldrig var du och jag.
Sa forlat om jag bara sager tjena nar vi syns, slipper kannas vid svidande forr i tider.
Kanske var var historia en fjaril pa nal, vacker att titta pa men vingar som inte slar.

Jag gick i ett kvarter idag, som en gang var min egna varld, ja.
Allting var ju enklare da, men ingenting kan bli vad det var, nej.

Igar gick jag pa mammas gata, vissa dagar sa kan jag sakna, tryggheten fran gamla dagar men det finns ingen som kan fa dem tillbaka.
Igar gick jag pa mammas gata, vissa dagar sa kan jag sakna, tryggheten fran gamla dagar men det finns inget som kan fa dem tillbaka
Ibland vill jag atervanda, men det finns ett litet dilemma, det kanns som skorna borjar klamma, och jag har fatt vaxtvark jag maste lamna.
Hey Hey!
Staden kanns for liten, du och jag borjar om, det kanns for tidigt.
Eller for sent hur den an blir de, du kommer alltid vara en del av mitt liv, yeah.

Jag gick i ett kvarter idag, som en gang var min egna varld, ja.
Allting var ju enklare da, men ingenting kan bli vad det var, nej.

Man ar tillbaka pa mammas gata bland fotbollsmalen, ungdomsgarden, ungdomsaren det ar da det slar en.
Hur vi gick dar och vantade, vad skulle handa, tiden kom och gick och man kanner sig allt for hemma.
Allt for hemma att aldrig blandad av, storstadens ljus dom ar alltid tanda nu, har vi flyttat spridits for vinden, fodda pa nytt och vi slog igen grinden.
Ibland pa tunn is, okanda vatten, du vet hur jag alskar nar vi rusade genom natten
I en okand taxi, i en okand stad, som magnetism - en okand lag om att, vi maste vidare aldrig klara, alltid pa jakt och det fattas bara, en liten pusselbit och vi springer dit, slapper tyglarna men minns alltid vagen dit.

Jag gick i ett kvarter idag, som en gang var min egna varld, ja.
Allting var ju enklare da, men ingenting kan bli var det var, nej.