Staffan Hellstrand - Klockan Sl r 7 I Sofia текст песни

Klockan sl?r sju i Sofia
och m?nen st?r kall upp i skyn
Fr?n berget h?rs skatorna skria
Nu far hon tillbaka till byn
Hon tar trapporna ner fr?n sin gata
under stj?rnornas blinkande spel
Men hon blinkar inte tillbaka;
Hon har nog med vartenda steg

Du kommer tillbaks, sa den gamle,
n?r hon dansade runt i hans rum
Du klarar dig nog, sa den andre,
och sen blev han t?r?gd och stum
Hur lycklig f?rm?nniskan vara
p? en tom och ?de perrong?
Hur lycklig f?rm?nniskan vara
?ver r?lsens rullande s?ng?

Staden och natten och sorlet
Musiken och flickornas prat
V?rmen fr?n ljuset i taket
Allt var s? underbart
Men vad g?r det dig om jag lever
p? en svart och utbrunnen vind?
Det kommer guld ur duschen ik?llaren,
och ibland en sjungande vind

P? v?ren sj?ng hon en sols?ng,
sen sj?ng hon en annan om regn
Alla m?n visade v?gen till framg?ng;
och den b?rjade i hennes s?ng
Hur tyst kan en m?nniska vakna
naken i siden och guld?
Hur tyst kan en m?nniska vakna;
it?rar fast solen st?r full?

Den sista var vacker och v?ldsam
Den sista var v?ldsam och kall
Hon fick en sommar p? hispan,
och han fick ett halv?rp? Hall
Sen talade hon bara med katten,
tills katten fick nog och f?rsvann
Vad g?r det dig om jag sjunger om natten
om dom gr?av?garnas land

Klockan sl?r sju i Sofia
och m?nen st?r kall upp i skyn
Fr?n berget h?rs skatorna skria
Nu g?r hon tillbaka till byn
Hon tar trapporna ner fr?n sin gata
under stj?rnornas blinkande spel
Och hon blinkar faktiskt tillbaka,
och skrattar ?t dr?mmarnas spel