Piskad av sj?lvf?raktet, f?rgiftad in till roten
Trasig och bruten, livets lusta vilse
?nda strandad... vidrigt
N?gonting pulserar djupt i sj?len, det talar till mig
Viljan som klamrar sig fast, gl?den som aldrig slocknar
Irrg?ng, irrg?ng... sj?lavrak
Irrg?ng, irrg?ng... sj?lavrak
F?rvriden, b?ljande minnen tynar
Inre syners virvelstormar avtar
En v?rldsbild bryts sakta ned
Likt multen sjunkande drivved
S?nks jag sakta ner... ner
Ner till avgrundens h?nande insikt,
Men svaret f?rsvann framf?r mig
?ren passerar men k?nslan ?r kvar
Tomhetens grava faktum...
Ih?lighetens d?da str?ckvidd
Or?rlig, h?rt bunden
?nda far jag fram, i hj?rnans labyrint...
Irrg?ng... sj?lavrak
Or?rlig, ?nda far jag fram
F?rlist i illviljans hav