Ytan är stilla i skymningstid
som alltid i oerhörd i stank lindad
Tjärnen utstrålar förrädisk frid
oberoende av snö och vindar
Häruti lever bestar
Skickliga i sitt värv
På orädda män de festar
Drivna till fördärv
Vid dygnets sena timmar
kan ensam man höra deras ljud
Och tonerna de klingar
bildar den vackraste skrud
Поверхность застыла в сумерках,
как всегда, в неописуемом, обернутом в стыд.
Озеро излучает обманчивый мир,
независимый от снега и ветров.
Здесь обитают звери,
умелые в своем деле,
Они празднуют над неустрашимыми мужчинами,
двигаясь к разрушению.
В поздние часы суток
одинокий человек может услышать их звуки,
и тоны, которые звучат,
формируют самую прекрасную одежду.
1 | I Evig Tid |
2 | I Denna Skog |
3 | En Sista Vandring |
4 | Fader Frost |
5 | Ve er |
6 | Dråpsnatt |
7 | Ett Sista Andetag |
8 | Mannen i min Spegel |
9 | Orostider |
10 | En besvuren plats |