Maritza Horn - Fredrikas Barndom текст песни

Vеr far var tung och dyster, vеr mor var strдng och vacker,
Vi hukade oss fцr hennes dagliga attacker.
Stдng ute vдrldens onskedom, bli blind och dцv och stum,
Om du дter fцr mycket blir du lеng och tjock och dum.

Men еh, еh vad livet дr trist, fцr en fjдril som aldrig fеr flyga.
Еh, klockan tickar, och tillsist blir vi vissna och grеa,
Дr det det de hoppas pе?

Vеr dag var som ett schema, fцrst mеla och brodera,
Se pе nдr far och mor еt frukost, sedan konversera.
En timme som tvе timmar schack, en timme promenad,
Och I schack fick han alltid vinna, men inte blev han glad.

Men еh, еh vad livet дr tomt, att gе instдngd och tassa och smyga.
Еh, sitta still och ta det lugnt, nдr jag дlskar att snubbla
Liksom jorden snurrar runt.

Fredrika klippte mцnster I mattan och gardinen,
Hon snattade I skafferiet, krossade porslinet.
Hon eldade med spetsnдsdukar och med klдnningen,
Fick en цrfil fцr det, men gjorde samma sak igen.

Fцr еh, hela livet drar fцrbi, medan vi kvдvs ihjдl hдr I huset.
Еh, frost och mцgel inuti, och jag skakar mitt galler,
Och jag lдngtar att bli fri. Bli fri, bli fri, bli fri...